Har under ca1,5 år fått äran att delta i en utbildning i FDUVsregi, vi är ca 20 mammor som utbilds till familjestödjare. Vi är alla mammor till barn med speciella hinder i livet.
Alla har vi samma önskan och samma mål, att hjälpa andra föräldrar sombefinner sig i en liknade situation.
mer info hittas i länken under.
http://fduv.fi/omfduv/projekt/familjestod/


Att bli förälder är livets största risktagande, du är föralltid känslomässigt förankrad till en annan människa, som är beroende av dej och dina val.

Att sedan livet ställs på sin spets och du blir tvungen att välja annorlunda vägar för dig och ditt barn, leder ofta till en del kullerbyttor.

Kulerbyttor i livet det drabbas vi alla av oavsett hur vi lever. Men för oss specialbarns föräldrar så kommer nog kullerbyttorna lite väl ofta.

Då kan det vara skönt att veta att man inte är ensam, det finns någon som har en anning om hur jag känner det just här och nu.

För som förälder till ett solskensbarn ( använder helre det utrycket) så känner man lätt att man är ensam om livet, även om man har ett fungerande nätverk.