Har under ca1,5 år fått äran att delta i en utbildning i FDUVsregi, vi är ca 20 mammor som utbilds till familjestödjare. Vi är alla mammor till barn med speciella hinder i livet.
Alla har vi samma önskan och samma mål, att hjälpa andra föräldrar sombefinner sig i en liknade situation.
mer info hittas i länken under.
http://fduv.fi/omfduv/projekt/familjestod/


Att bli förälder är livets största risktagande, du är föralltid känslomässigt förankrad till en annan människa, som är beroende av dej och dina val.

Att sedan livet ställs på sin spets och du blir tvungen att välja annorlunda vägar för dig och ditt barn, leder ofta till en del kullerbyttor.

Kulerbyttor i livet det drabbas vi alla av oavsett hur vi lever. Men för oss specialbarns föräldrar så kommer nog kullerbyttorna lite väl ofta.

Då kan det vara skönt att veta att man inte är ensam, det finns någon som har en anning om hur jag känner det just här och nu.

För som förälder till ett solskensbarn ( använder helre det utrycket) så känner man lätt att man är ensam om livet, även om man har ett fungerande nätverk.

Med denna underbara dikt påbörjar jag ännu ett försök till att orka blogga. Denna dikt ger mig tröst och energi att fortsätta min vardag.

I år kommer nästan 100 000 kvinnor att bli mammor till handikappade barn. Har du aldrig undrat hur mammorna till handikappade barn blir utvalda? 

Jag ser på något vis gud sväva över jorden, väljer sina instrument med noggrannhet och medvetenhet. 
Medan han observerar ger han sina änglar instruktioner att skriva i en stor dagbok Gud ger ängeln ett namn och ler "Ge henne ett handikappat barn"
 Ängeln blir nyfiken, "Varför just henne Gud? hon är så lycklig" "Precis", ler Gud. 
"Kan jag ge ett handikappat barn till en som inte kan skratta? det vore grymt" "Men har hon tålamod?" frågar ängeln
 "Jag vill inte att hon ska ha för mycket tålamod för då skulle hon drunkna i en sjö av självömkan och vanmakt.

 När väl chocken och misstron har lagt sig kommer hon ta itu med det. Jag har tittat på henne idag. Hon har rätt känsla för sig själv och en självständighet som är ovanlig och som så väl behövs hos en mamma. 
Du förstår, barnet som jag ska ge henne lever i en egen värld. Hon måste hjälpa honom att leva i hennes värld och det kommer inte bli lätt". 
"men herre, jag tror inte ens hon tror på dig". 
Gud ler. " det spelar ingen roll, det kan jag ordna. Hon är perfekt. Hon är tillräckligt självisk".
 Ängeln flämtar, "Självisk? är det en dygd?" 
Gud nickar. "Om hon inte kan skiljas från sitt barn ibland kommer hon inte överleva" Ja, här är en kvinna som kommer välsignas med ett barn som inte är perfekt. 
Hon vet inte om det men hon kommer avundas. 
Hon kommer aldrig att betrakta ett steg som vanligt. 

När hennes barn säger "mamma" för första gången så har hon ett mirakel och hon kommer veta det. 
När hon beskriver ett träd eller en solnedgång för sitt blinda barn, kommer hon vara en av de få som någonsin får se mina verk. 
"Jag ska ge henne kraften att se det jag ser...okunskap, grymhet, fördomar och ge henne styrkan att stå över detta. Hon kommer aldrig vara ensam.

 Jag kommer vara vid hennes sida varje minut, varje dag hela hennes liv, lika säkert som att hon står nu vid min sida. "Och hur bli det med en skyddsängel?" frågar ängeln.

 Gud ler. "En spegel kommer vara tillräckligt"

blogg Paus..
sitter här och försöker hitta dotterns blogg.. men det går inte såå bra. 

om 3 dar så flyttar min äldste son hem ifrån...
tänk att det går så snabbt livet...
ingen tror ju det då man står där med sitt lilla gosiga knytte i armarna... att det en dag skall växa och bli stor...

en enormt stor kar... hahaha...

det e med blandade känslor jag släpper taget...
LIVET skall gå så här livet skall gå vidare...
och i ärlighetens namn så kommer det på samma gång bli lite skönt...

vuxna barn skall inte bo med mamma dom skall pröva sina egna vingar...

å låta mamma lära sig flyga själv oxå... kanske det viktigaste.....

funderar på egna förändringar i livet...

hur mycket man skall våga leva å satsa på livet själv...

vågar man lyfta å flyga själv...

borde man ... vad kan hända .. man störtar..
borde ju veta vid detta laget att jag klarar det oxå hur bra som helst...

så upp på hästen flicka ... våga chansa det kan gå bra oxå...

sommarens road trip .... gick genom Norges vackra landskap.. tillsammans med Sam..

vi körde i nio dagar hann se massor... Trondheim, Trollstigen, Geiranger, Jotunheim, Bergen, Hardangervida, Fredrikstad.....

vi klättrade i vattenfall, badade i fjordar, och tältade lite här och var.. sov regniga nätter i bilen och en natt i en stuga.. vilket nästan var den mest misslyckade övernattningen.. nå ja om man bortser från då vi var sååååå trötta så vi stannade på en parkering slängde upp tältet.. och gick sova... 
Mitt i natten vakande jag av att en bil kom dit, och det lät väldigt mystiskt...skrämmande.. :/ hoppade ut ett ostadigt gäng, varvid den ena slängde ur sig att nääää du är galen....

DÅ väckte jag Sam .. å på samma gång kom det en typ som ropade Hallåå hallåååå.. vi är här bredvid.... en stund senare efter många mystiska ljud hoppade sällskapet in i bilen som gasade å spelade jätte hög musik.. dom lyste på tältet och gasade å backade o körde på mera.. sen försvann dom... GISSA vem som var rädd.. ??? Gissa VEM som sov dåligt den natten :///

men alla vackra berg.... solen .. dimman.. regnet... räkorna i Bergen... middagen på Bryggeloft... ååååå det var nog en välbehövlig och oerhört stress fri resa... 

skall bevara den i minnet ...

å kommer jag å flytta nån gång så blir det till Bergen.... älskar den staden..

jag har gjort det :)))))
YES.. som jag funderat å tänkt.....

men nu är det gjort...
 i Lördax var jag å tatuera mej.. nu är fjärilen MIN bara MIN för alltid... är så nöjd... fin blev den.. nu hänger den inte på kylskåpet mera där den hängt i 5år....

sämre 40års present kunde man ju gett sig själv :)))